- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
122

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På väg till Rotomahana.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för en och var kända namnet på landets premiärminister och
f. d. guvernör: George Grey.

Men låtom oss nu återgå till färden.

Vi voro ett stycke ut på den 7 miles långa och 5 breda
Roto Tarawera, som på alla sidor omgavs av höga berg med
koniska spetsar och mellanliggande lägre kammar, bevuxna
med den rikaste urskogsvegetation, vars grönska var
blandad med pohutukawaträdens högröda blommor, som här nå
en betydlig storlek. Pittoreska uddar stucko fram i den
djupblå sjöns spegel, djupa, smala vikar sköto in här och
där, stalakitgrottor, omväxlande med grönskande dalgångar
gav åt sceneriet en omväxling och storslagenhet, att man
hade svårt att avgöra vilken del man skulle beundra mest.

Då vi kommo fram till sjöns östra arm, som formar
utloppet till Tarawerafloden, låg Puloaki vulkankägla mitt för
oss, i fjärran lätt beslöjad av soldiset, och där bakom syntes
konturerna av den majestätiska vulkanen Tarawera. Då man
närmar sig denna, koniskt formade, ännu alltjämt aktiva
bjässe, föreställer man sig att dess sluttande sidor, som
glimma och lysa av röd järnoxid, just hålla på att svalna efter det
kolossen nyss förut gjort sin entré genom jordskorpan.
Likaså ser det ut som om käglan förr skulle ha varit högre, men
att naturen ej skulle ha varit nöjd med sitt verk, utan genom
ett fruktansvärt slag skalat av toppen och lämnat efter sig
en taggig fraktur, liknande en gigantisk kungakrona. I
maorilegenderna kallas denna krona "Taniwha", en sagans
drake, som spelade en viktig roll i deras gamla tapuritualer.

Vår valbåt sköt fart som en ångslup. Och det var en fröjd
för en sjöman att se dessa maoriroddare föra fram sin båt
med tränade kapproddares elegans och en kraft, som vid
varje årtag kom båtskrovet att vibrera.

Vi styrde nu in i Te Ariki, i södra ändan av sjön, och då
vi rundat Mauraudden, vidgade sig vyn, i vilken kullar och
dalar bildade ett bedårande, amfiteatraliskt sceneri; trädens
kronor speglade sig i det djupblå vattnet och ingåvo oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free