- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
123

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På väg till Rotomahana.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

känslan av att glida igenom en trollskog. Ännu ett stycke
till, och där på vår styrbords sida, syntes vita ångmoln sväva
fram och bilda fantastiska figurer, då de grepos av brisen.
Vi närmade oss alltså målet för dagens färd —
Rotornahanas under.

Vi lade till mitt för en liten kainga, bestående av fyra
ruckliga whares, och här steg gubben "Georgi Grey" ut ur
båten för att vada i land. Han hade svept den gamla schalen
om halsen och dragit upp skjortan, så att den ej skulle bli
våt (utan att fästa avseende vid vad han därvid visade oss),
och sedan vinkade han farväl till oss med tidningen "Te
Korimako", i det han grinade till sitt "spiralmönster" så att dess
symetriska snirklar krymte ihop till ett spindelnät. Här
köpte vi en kasse full med Koura (en sorts räkor) av en ej
så värst skön wahine, som med en guttaperkaliknande baby
på ryggen, vadade ut till oss.

Efter ännu en liten stunds rodd landade vi vid en annan
kainga, men en större och förnämligare sådan, bestående av
ett hundratal whares, en konstskön Whare Puni och överallt
snidade "Whata" eller förrådshus — det hela en vacker
reminiscens från nationens gamla glanstid. Här ifrån satte vi
oss i marsch på en god banad stig genom skogen, slutligen
förande oss ut till en liten öppen höjd, varifrån vi kunde
överblicka den alldeles nedanför oss liggande sjön
Rotomahana och dess berömda naturunder.

En penna kan endast svagt återge vad vi här skådade. Mr.
K—y och jag stodo ett ögonblick med vidöppna munnar —
bara stirrande, utan att få fram ett ord.

På var sin sida om den lilla sjön lågo belysta av solens fulla
glans de två kiselinterterrasserna: den s. k. "Vita terrassen"
— Te Taratit till vänster om oss, och den s. k. "Skära
terrassen" — Otukapuarangi på högra sidan.

Hur skall jag nu uttrycka mig, för att kunna ge läsaren en,
om ock ringa, föreställning av synen?

Föreställ eder skummande vattenfall, nedstörtande från

123

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free