- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
155

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i dominon 1920.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Waimangu, passera vi i gåsmarsch över en slät platå, som
fått namnet ’The frying pan" — stekpannan — och ett
lämpligare namn kunde den aldrig fått. Den ligger i nivå med
Waimangugeyserns krater och är alldeles perforerad med hål i
jordskorpan, varur vattnet bubblar och gyttjan fräser med
ett ljud som från en på elden stående stekpanna. Denna vandring
över "stekpannan" är en jämförelsevis ny sensation för
turisten — ty den började ätt fräsa först 1910. Efter den
nervkittlande promenaden kännes det skönt att komma på
fast mark igen och bli omhändertagna av den vänliga
halvblodsbetjäningen å "The Accomodation House".

Utsikten från det högt belägna hotellet ger en tröstlös syn.
Med undantag av några tuvor rapoogräs i närheten av
byggnaden, finnes ej en grön fläck att skåda så långt ögat ser.
Waimangugeysern [1], som ligger nedanför oss, har, säger
guiden, under en tid av 23 år efter katastrofen varit otroligt
våldsam, och från sin till en acre vidgade krater, under
oerhört dån kastat upp sin slampelare ända till 60 meter i luften.
Efter 1909 har den emellertid hållit sig alldeles lugn.

Utvilade fortsätta vi morgonen därpå med en "buggy"
söderöver mot Tauposjön. Vägen tar oss förbi en massa träsk,
rikt beväxta med N. Z.-lin, och det märkvärdiga "Regnbågsberget",
vars mångfärgade krit- och lerlager givit det dess
namn. Ej långt därifrån stöta vi på — "The Hot Lakes
Prison" — en stor straffanstalt för grövre brottslingar.
Vägvisaren förklarar för oss, att alla straffångar i landet "ha det
bra" och att de just här ha det synnerligen bra, ty de vistas ej
bakom höga murar utan bo alldeles idylliskt i egna små
välinredda stugor och syssla med plantering av träd. — — —
Och en slags bekräftelse på sanningen härav få vi efter en
liten stund, då vi stöta på två män, sysselsatta med att meta.
Det är en fånge och hans vaktare; båda ligga lutade över
broräcket med var sitt metspö i handen och cigarretten i mun


[1] Se illustration sid. 10.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free