Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i dominon 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och se ytterst nöjda och bekymmerfria ut. Fången bär den
vanliga randiga fångdräkten och vaktaren är klädd i kaki
och mellan dem står en fågelbössa lutad mot barriären. De
vända på sina huvuden och hälsa ogenerat på oss med en nick.
"Jag antar, att det ej är så få som rymma härifrån, då
bevakningen är så slapp", säger en i sällskapet.
"Rymma!", utbrister guiden. "Nej, tack vackert! Här
rymmer minsann ingen! Ville någon rymma, så skulle de nog
kunna komma ett stycke på väg — men inte långt. Vi känna
igen varje ansikte här. Det är söndag i dag och därför ha
alla av dem ledigt och driva nu omkring och skjuta och fiska.
De ha det bättre än de flesta hederliga människor ha, Sir!"
försäkrade vår man.
Efter en stund komma vi fram till "Te Wai o tapu", "Det
heliga vattnet", ett privat maoriområde, där en rik samling
av vulkaniska under finnas hopade. Tiden är emellertid
knapp och vi bese endast "The Champagne pool", som verkligen
var sevärd. Det stilla och klara vattnet fräser och skummar
som vinet ifråga, då man kastar en handfull sand i
detsamma — och dock är det nära nog iskallt!
Vägen bär vidare till Warakei, där vi i ett magnifikt hotell
intaga vår middag klockan 6 (vanlig middagstid över hela
N. Z.) och fortsätta sedan i briljant månsken med bil den
återstående delen av vägen till Taupo. En liten del av vägen
går här insprängd i klippan utefter en flera hundra meter
djup avgrund. Vi krypa försiktigt fram efter den och kasta
ibland med en lätt rysning blicken ned i djupet. Den trollska
anblicken av Taupos månbelysta vattenspegel i fjärran återger
oss lugn. Och nu höres Huka-fallens dån, dess månbelysta
kaskader komma inom synhåll, och som ett glidande
silverband synes den mångbesjungna Waikato-floden bukta
sig fram mot Taupos svala, djupa vatten. Ännu några
minuter och vi få i söder syn på några månskimrande, snötäckta
bergjättar. Det är första gången vi skåda snö sedan vi
lämnade Auckland, och man känner sig riktigt tacksam att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
