Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i dominon 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljudledande vattnet hör en ångare komma både på in- och utgående.
Han kommer då med 25 à 30 knops hastighet, alldeles upp
under bogen, och håller sig sedan ett tiotal famnar före
ångaren och utför en massa lustiga voltigenummer till
passagerarnas förnöjelse – –.»
En ny skrattsalva avbryter kaptenen, och han säger med
ett visst eftertryck; »Wait and see! Stanna uppe på däck till
vi vid 10-tiden komma in i sundet. Och så framt ej
någonting hänt vännen ’Jack’ så kommer han emot oss. Den här
båten tycker han synnerligen väl om.»
»Menar ni verkligen, kapten, att vi skola tro en sådan
orimlighet, att en val kan hålla reda på de olika fartygen som
passerar här och skilja den ena från den andra?» frågar
morskt en av de största tvivlarne i sällskapet.
Kaptenens lugn var orubbligt, och med skalken i ögat säger
han: »Jag vet att det i edra öron låter som en barnsaga —
men likafullt är det ett faktum att ’Jack’ osvikligt kan skilja
den ena båten från den andra. För en tid sedan försökte en
av officerarne på ’Nouva’, tillhörande vårt rederi, att
harpunera ’Jack’ från backen. Han missade — lyckligtvis — men
från den stunden blev ’Nouva’ ’bojkottad’ av ’Jack’; han
vänder så snart han upptäcker -sin blivna ovän, som han
antagligen numera skänker sitt djupa förakt. En gång kom en av
våra andra båtar, ’Wainui’ på utgående med ’Jack’ som
’pacemaker’ framför sig. Mitt uppe i sina glada krumsprång
försvann han — och anledningen var den, att ’Nouva’ möttes på
ingående. — Men så snart den senare passerat förbi, var
’Jack’ åter tillbaka och fortsatte sin avbrutna ’föreställning’
framför bogen på ’Wainui’ och tumlade om ända till gränsen
av sitt rike», slutade kaptenen i det han med en artig bugning
mot damerna lämnade sällskapet.
Man visste ej riktigt vad man skulle tro, men alla
bestämde sig för att stanna uppe på däck till den angivna tiden.
Kvällen var klar och månljuset var nästan lika starkt som
dagsljuset. Just efter det vi passerat fyren å Stephens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
