- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
169

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i dominon 1920.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Island gjorde »Pelorus Jack» sin entré! Den gnistrande
fosforescensen, som skummade omkring honom då han rusade
genom vattnet, ingav oss den föreställningen att han var
minst 50 fot lång i stället för 15. I denna belysning var hans
uppträdande en sannskyldig fest för ögat.

»Nå!» ropade kaptenen till oss från kommandobryggan,
»ni medge väl åtminstone, att ’Jack’ ej längre är en myt?»
»Nej, vi måste medge att den existerar», svarade ’tvivlaren’,
»och vad hans intelligens beträffar så kan det ju även —
ja, vad skall jag säga — vara verklighet bakom det
påståendet. Men inte blir jag trodd, då jag omtalar detta i min
klubb hemma i London — detta så säkert som sex!»

Vi vakna morgonen därpå, liggande vid kajen i Nelson.
Man behöver endast en kort tid på sig för att konstatera, att
denna lilla stad är en pärla bland kolonistäder. Den ram av
grönska, som den är infattad i, är förtjusande, dess olika
kuperade partier giva den en behaglig omväxling och luften,
den härliga, ozonfyllda luften, ger tillvaron ett ökat behag.
Nelson anses också som världens hälsosammaste stad ![1]
Allt
sedan kapten Arthur Wakefield år 1841 anlade staden —
som befolkades uteslutande av unga, bildade och burgna
män från goda familjer i England — har den i stort sett
burit en gammaldags prägel av förfining och gedigenhet,
som ingen annan plats i landet.

Nästa morgon gå vi med tåget till Motupiko, omkring 70
miles genom härliga dalgångar och med ett begynnande
berglandskap framför oss. I Motupiko vänta oss, från N. Z.
Express C:o beställda, stora, kraftiga automobiler, som föra
oss fram över branta stigningar å den för övrigt utmärkta
landsvägen, som leder till provinsen Westland.

Vi komma synbarligen allt mer och mer in i berglandet,


[1] För många år sedan brukade man ofta höra det skämtsamma
uttalandet: »Då någon gammal Nelsonbo tröttnat på livet och önskar att
skiljas hädan, är det klokast, att han lämnar sin stad — ty där dör ingen!»
                Förf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free