- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
190

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i dominon 1920.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fjelde» i sitt nakna majestät och sina glättade ytor. Men
Otagos fjordar ha fått ett annat utseende än Norges, genom
den rika allt täckande vegetationen, som bitit sig fast i varje
remna och avsats. Den förra imponerar genom sin mäktiga
karghet, den andra genom sin mäktiga färgskönhet.

Då vi kommit ombord, ankaret lättats från 60 famnars
djup och ångaren kommit »under way», styra vi med sakta
fart upp under södra landet, som vi följa med våra
beundrande blickar. Redan under vårt uppehåll i The Sound kunde
vårt öra förnimma det avlägsna dånet från det mångomtalade
vattenfallet Bowen fall. Allt starkare höres det nu, och
bakom en skogsklädd udde få vi syn på Nya Zeelands högsta
vattenfall. I en femtio meter bred fåra störtar det först ned på
en 15 meter därunder utspringande terrass, varifrån det i ett
fall på 113 meter kastar sig ned i fjorden. Ett rökmoln av
miljoner i solen glittrande och reflekterade små vattenpärlor
stiger oavbrutet upp från den till fint skum piskade
vattenytan, som rör sig i en virvel, vars kraftiga sugning mäktar
svänga en 1.000 tons ångare, som om den vore en kork. Alla
vattenfall verka ju mer eller mindre »sugande» och
fascinerande på människan, och hos Bowen är detta förhållandet i
hög grad. Man tjusas och drages till det som av en trollmakt.
Däcket och vi själva äro överstänkta då båten åter sätter
maskinen framåt. Vi ånga nu vidare och beskriva en vid kurva
och komma så in i ett bredare vatten med ett djup av — 214
famnar!! Regnet är över oss och molnmassorna vältra ned i
täta ogenomträngliga slöjor, skymmande all utsikt. Farten
saktas försiktigt och avvaktande, och mycket riktigt, som
genom ett trollslag lättar det och en ny skön tavla upprullas för
oss. Solglimtarna mellan molnen leka med sina reflexer och
passera över skog och klippor i växlande skuggor. Totaran,
draperad med festoner av grå mangamanga, sticka bjärt av
mot den mjuka ormbunksgrönskan och bilda en vacker
bakgrund för Ratans skarlakansröda fläckar av färgprakt.

Allt tunnare blir molnhöljet däruppe — och så med ens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free