Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stolthetens hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har han någonsin gjort er orätt? — Personligen
och direkt? Svara migl»
»Nej», svarade Percival Ford. »Det är just det
som gör min ställning så säker. Jag hyser intet
personligt agg till honom. Han är en dålig
människa, det är alltsammans, han för ett dåligt liv.»
»Det vill med andra ord säga att det inte
överensstämmer med edra teorier om hur livet bör levas»,
avbröt doktorn.
»Så kan man också uttrycka det. Det är mig
likgiltigt. Han är en lathund ...»
»Naturligtvis. Sen ni gång på gång har tagit
arbetet ifrån honom.»
»Han är omoralisk.»
»Nej, stopp nu, Förd. Tjata inte om det där.
Ni är en vit man och Joe Garland bara ett halvblod.
Ert blod är tunnt, hans är varmt. Livet är för
honom något helt annat än för er. Han skrattar, han
sjunger, han dansar fram sitt liv, gladlynt,
oegennyttig, barnslig, avhållen av alla. Ni går genom
livet som ett vandrande bönehjul, ingens vän, bara
rättfärdig, och för er äro endast de rättfärdiga som
ha samma uppfattning som ni om vad som är rätt.
Ni lever som en eremit, Joe Garland som en glad
gosse. Vem av er har väl, när allt kommer
omkring, bättre kramat livets citron? Alla äro vi
löntagare hos Livet, men då lönen är för liten, sluta
vi med jobbet — det är, tro mig, orsaken till varje
förståndigt självmord. Joe Garland skulle svälta
ihjäl på den lön som ni får av livet. Han är helt
annorlunda skapad. Och ni skulle svälta ihjäl på
hans avlöning, som består i sång och kärlek.»
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
