Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stolthetens hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ursäkta — liderlighet», avbröt Ford.
Dr Kennedy smålog.
»Vad är kärlek? För er är det bara ett ord på
sex bokstäver som ni lärt er definiera ur ett
konversationslexikon. Men den verkliga kärleken, den
daggbestänkta, pulserande, ömsinta, vad vet ni om
den? Om Vår Herre har skapat er och mig och
män och kvinnor, så kan ni lita på att han också
har skapat kärleken. Men för att nu återkomma
till ämnet. Det är på tiden att ni slutar upp med
att förfölja Joe Garland. Det är er ovärdigt, och
det är lumpet. Vad ni har att göra, det är att
hjälpa honom.»
»Varför skulle just jag göra det! Varför inte
lika gärna ni ?»
»Jo, det är just vad jag har gjort och gör i detta
nu. Jag försöker ju förmå er att inte motarbeta
styrelsens förslag att sända honom i väg. Det var
jag som skaffade honom anställningen hos Mason
& Fitch. Jag har ett halvt dussin gånger skaffat
honom arbete och alltid var det ni som motade
honom. Nå, det må så vara. Men glöm inte en
sak — lite uppriktighet kan inte skada er — det
är inte vackert att låta Joe Garland plikta för en
annans fel, och ni borde förstå att ni minst av alla
är mannen att göra det. Det är dålig smak. Det
är rent av opassande.»
»Förlåt, jag förstår inte riktigt», svarade Ford.
»Ni jollrar om något slags dunkel vetenskaplig teori,
om ärftlighet och personlig oansvarighet. Men hur
någon teori kan befria Joe Garland från ansvaret
för hans handlingar och på samma gång hålla mig
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>