Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Koolau den spetälske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
KOOLAU DEN SPETÄLSKE.
»Därför att vi äro sjuka, beröva de oss vår frihet.
Vi ha lydt lagarna. Vi ha inte gjort något illa. Och
ändå kasta de oss i fängelse. Molokai är ett
fängelse. Det vet ni mycket väl. Niuli där borta hade
en syster, som blev sänd till Molokai för sju år sen.
Han har aldrig sett henne sedan. Och aldrig mer
får han se henne. Hon får stanna där tills hon
dör. Hon ville det inte. Niuli ville det inte heller.
Det är den vite mannen som vill så, han som råder
här i landet. Och vad är det för ena, de där vita
männen ?
Vi veta det godt. Det ha far och farfar berättat.
De kommo hit som lamm, och de talade så vackert.
De gjorde klokt i att tala så vackert, ty vi voro
många, och vi voro starka och alla öarna voro våra.
Ja, som jag säger, de talade så vackert. De voro
av två slag. Det ena slaget bad oss om tillåtelse,
om vår benägna tillåtelse, att predika Guds ord
för oss. Det andra slaget bad oss om tillåtelse, om
vår benägna tillåtelse, att handla med oss. Det
var början. I den dag som är äro alla öarna deras,
all boskap, all jord — allting är deras. De, som
25
5 öderh avsb erättelser.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/soderhavsb/0029.html
