Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Koolau den spetälske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedsjunken i det mänskliga eländets dy att han. var
lika mycket under som över lagarna. Hans ansikte
var utan drag, om man inte så vill kalla gapande
sår, och hans ögon, som saknade ögonlock, brunno
under hårlösa bryn.
»Låt oss inte ställa till bråk», började han. »Vi
be bara att få vara i fred. Men om de inte vilja
låta oss vara i fred, blir ansvaret deras. Mina fingrar
äro borta, som ni se.» Han höll upp sina
handstumpar så att alla kunde se dem. »Men ännu har
jag ett led av den ena tummen kvar, och med
det kan jag knäppa av ett skott lika säkert som dess
grannar kunde det i forna dar. Vi älska Kauai.
Låt oss leva här eller dö här, men låt oss slippa att
gå i fängelse på Molokai. Sjukan är inte vårt fel.
Vi ha inte gjort något ondt. Guds ords predikanter
och spritens predikanter förde hit sjukan genom
sina kinesiska arbetare, som här skulle odla land
åt de vite, som ha stulit det. Jag har varit domare.
Jag känner till lagar och författningar, och jag
säger er: det är orätt att stjäla en annans land och
skaffa honom sjukdomar genom kinesiska arbetare
och sedan kasta honom i fängelse.»
»Livet är kort och dagarna fyllda med kval», sade
Koolau. »Låt oss dricka, dansa och vara glada!»
Ur en av grottorna hämtades kalebasser som gingo
laget rundt. De voro fyllda med en stark brygd av
t i-plantan, och den eldiga drycken rusade genom
deras ådror och steg till deras hjärnor, tills de
glömde att de en gång varit män och kvinnor, ty de
blevo på nytt män och kvinnor. Kvinnan, som
nyss grät sin sorg ur tomma ögonhålor, var åter en
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
