Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Koolau den spetälske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som icke voro alltför svårt angripna av sjukan,
och sände dem tillbaka för att hämta mat och mattor.
De övriga sökte han trösta och pigga upp till dess
att till och med de uslaste började hjälpa till med
att bygga en hydda.
Men de, som !han sändt för att proviantera, kommo
icke tillbaka. Han vände då själv åter. Då han
trädde ut genom lövverket vid kanten av hålvägen,
knallade ett halvt dussin gevär. En kula
genomborrade den köttiga delen av hans skuldra, och
hans kind rispades upp av en flisa ur klippryggen,
mot vilken en kula studsat. Då han vände sig om
för att fly, kunde han se hela hålvägen full av
soldater. Hans eget folk hade förrådt honom.
Granatelden hade varit så fruktansvärd, att de
föredragit gå i fångenskap på Molokai.
Koolau drog sig tillbaka och lösgjorde ett av
sina tunga patronbälten. Han låg framstupa mellan
klipporna. Han lät huvudet och axlarna av den
första soldaten tydligt resa sig inom skotthåll, innan
haniknäppte av. Två gånger å rad upprepades detta.
Efter en liten stund stacks en vit flagga upp över
bergväggen.
»Vad är det ni vill?» frågade han.
»Vi vilja ha dig fast, om du är Koolau den
spetälske !»
Koolau glömde bort var har var, allting glömde
han i detta ögonblick, där han låg och förundrade
sig över denna märkvärdiga envishet hos dessa
ha-oles, som alltid vilja ha sin vilja fram, kosta
vad det vill. De måste ha sin vilja fram, även om
de måste betala det med livet. Han kunde inte
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
