Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Koolau den spetälske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låta bli att beundra dem just för denna viljas skull,
som var stark nog att övervinna det omöjliga. Han
förstod mycket väl att hans motstånd var hopplöst.
Vad hjälpte väl emot denna järnvilja? Dödade han
också tusen av dem, skulle andra resa sig, talrika som
sanden i havet, och gå emot honom. De kunde
aldrig sätta sig in i den tanken att kunna besegras.
Just det var på samma gång deras styrka och
svaghet. Och däri låg svagheten hos hans eget folk.
Nu förstod han varför Guds ords predikanter och
spritens predikanter lyckats roffa åt sig hans land.
Det var därför att — —
»Nå hur blir det? Kommer du eller kommer du
inte ?»
Det var rösten under den vita flaggan som talade.
Det var en haole som talade, en haole lika envis
och bestämd som hela den vita rasen.
»Låt oss talas vid», sade Koolau.
Mannens huvud och axlar syntes och sedan hela
hans kropp. Det var ett skäggigt blåögt ansikte.
En ungdom på kanske fem och tjugu, smärt och
vårdad i en kaptens uniform. Han gick fram några
steg och stannade, satte sig på några stegs avstånd.
»Ni är en modig karl», sade Koolau förvånad,
»jag kunde ju döda er som en fluga.»
»Nej, det kan du inte», lydde svaret.
»Varför inte?»
»Därför att du är en man, Koolau, fastän inte
en av bästa sorten. Jag känner dig. Du dödar på
ärligt vis.»
Koolau brummade, men var i hemlighet ganska
belåten.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
