Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Koolau den spetälske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hau. Allt eftersom livet flydde och regnets
fallande droppar gjorde honom dövare, tyckte han
sig åter vara ung, rida in vilda unghästar, som
stegrade sig och slogo under honom, där han satt
i sadeln med stiglädren bundna över djurets manke,
eller lät han det gå i vild karriär över
korallstranden; i nästa ögonblick och ännu tydligare såg han
sig själv på jakt efter vilda bufflar på de höglänta
betesmarkerna, fångande dem med lasso eller
ledande dem hem. Svetten och dammet från
inhägnaden, där de fångade djuren märktes med
glödande järn, stack honom på nytt i näsan.
Hela hans glada, lemstarka ungdom var åter hans,
hans på nytt, ända tills häftiga smärtor återförde
honom till verkligheten. Han lyfte upp sina
vanställda, stympade händer och betraktade dem med
häpnad. Vad var detta? Varför, varför? Varför
skulle denna fagra ungdom förbytas till detta? Nu
kom han ihåg, att han var Koolau, den spetälske.
Hans ögonlock sänktes trött och regnets brus i hans
öra började domna. En lång darrning gick genom
hans kropp. Också den upphörde. Han lyfte sitt
huvud till hälften, men det föll tillbaka. Så
öpp-nade sig hans ögon, men slöto sig ej mera. Hans
sista tanke gällde mausergeväret, och med sina
stympade, fingerlösa händer tryckte han det mot
sitt bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
