Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Farväl, JHack, farväl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föll direkt från taket ner i hennes hår.
Jag-måste erkänna att själv blev jag som stel av fasa.
Jag kunde inte röra mig. Mitt förstånd hade
plötsligt tvärstannat. Två fot ifrån mig kravlade detta
ohyggliga, fasansfulla odjur i hennes hår. När som
hälst kunde det ju ramla ner på hennes bara skuldror
— vi hade just lämnat middagsbordet.
»Vad är det», frågade hon och skulle just ta sig i
håret med handen.
»Låt bli», skrek jag, »låt bli!»
»Men vad är det då?» frågade hon och började
smittas av den förskräckelse hon kunde läsa i mina
ögon och på mina stammande läppar.
Mitt utrop hade väckt Kersdales uppmärksamhet.
Han kastade en likgiltig blick på oss, men med den
blicken hade han genomskådat hela situationen.
Han kom över till oss, men utan synbar brådska.
»Var snäll och sitt alldeles orörlig, Dottie», sade
han lugnt.
Han varken tvekade eller skyndade sig eller
hoverade sig på något sätt.
»Tillåt mig ...», sade han.
Och med ett hastigt grepp hade han ryckt till
sig hennes schal och virat den så tätt kring hennes
skuldror, att tusenfotingen icke kunde falla innanför
hennes klädningsliv. Med den andra handen, den
högra, hade han vidrört hennes hår och fångat det
vidriga djuret med ett stadigt grepp bakom dess
huvud och höll det så mellan tummen och
pekfingret, medan han drog det ur hennes hår. Det hela
var i all sin enkelhet en lika nervskakande och
hjältemodig handling som det någonsin förunnats
5i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
