- Project Runeberg -  Söderhavsberättelser /
61

(1919) [MARC] Author: Jack London Translator: Birger Mörner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Farväl, JHack, farväl!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på varje generation!. Och just hon skulle föras till
Molokai. Hon skred fram som en drottning där
hon gick uppför landgången, hon gick utan att vända
sig om och direkt upp på det öppna akterdäcket,
där de spetälske trängdes vid repet och ropade
klagande avskedsord till sinia kära.

Ändarna voro loss på bryggan, Noeau började
röra sig ut från kajen. Jämmern blev allt
intensivare. Vilken ohygglig förtvivlan! Jag hade just
föresatt mig att aldrig mera åse Noeaus
avsegling, då Mc Veigh och Kersdale kommo tillbaka.
Den senares ögon glittrade och han kunde knappast
behärska ett leende, han var synbarligen glad över
något särskilt. Antagligen hade den politiska
diskussionen ledt till något angenämt resultat. Repet,
som användts för avspärrningen hade nu tagits bort,
och de klagande släktingarna trängdes nu
obehindrat på båda sidor om oss.

»Där står hennes mor», viskade doktor Georges
och visade mig på en kvinna, som stod strax
bredvid mig, som vaggade fram och tillbaka med
överkroppen och stirrade upp till däcket med
tårblän-dade ögon. Jag såg att Lucy Mokunui också grät.
Plötsligt ryckte hon till; hon hade fått syn på
Kersdale. Då sträckte hon ut sina armar så där
förtjusande vältaligt, som då en stor skådespelerskla
tar avsked av publiken. Och med armarna utbredda
ropade hon:

»Farväl, Jack, farväl!»

Han hörde hennes rop och såg upp. Aldrig har
jag sett en man så slagen av fasa. Han vacklade.
Hans ansikte blev vitt ända till hårfästet, och det

61

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:17:08 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhavsb/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free