- Project Runeberg -  Söderhavsberättelser /
66

(1919) [MARC] Author: Jack London Translator: Birger Mörner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Aloha Oe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ung»a flicka på femton år, som han fört med sig
till Hawaii en månad tidigare, förde han nu med
sig tillbaka en kvinna.

Hawaii har ett mognande klimat, och Dorothy
Sambrooke hade blivit utsatt därför under
omständigheter som i hög grad påskyndat hennes
utveckling. Slank och blek, med blåa ögon, som en smula
tröttats av läxplugget och försöket att förstå något
av livet — sådan hade hon varit för en månad
sedan. Men nu voro hennes ögon varma i stället
för trötta, hennes kinder brynta av solen och hennes
figur gav en första antydan om linjernas rundning.
Under denna månad hade hon varit sina böcker
otrogen och föredragit att studera livets bok. Hon
hade ridit, klättrat på vulkaner och lärt sig bada
i bränningarna. Tropikerna hade smugit sig in i
hennes blod, hon glödde av värme, färger och
solljus. Och under en månad hade hon haft som
följeslagare en man — Stephen Ivnight, atlet,
simmare, en bronsfärgad sjögud, som trotsade de
fräsande böljorna, äntrade deras rygg och red dem
in mot stranden.

Själv hade Dorothy Sambrooke ingen aning om
sin förvandling. Hennes själsliv var ännu en ung
flickas, och hon kände sig förvånad och förvirrad
över Steves uppförande, då han nu tog farväl. Hon
hade betraktat honom som sin lekkamrat, och under
en månad hade han också varit en lekkamrat; men
nu tog han inte avsked som en sådan. Han pratade
förvirrat eller teg och bar sig så besynnerligt åt.
Ibland hörde han inte på vad hon sade, eller om
han gjorde det, svarade han inte i sin vanliga ton.

66

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soderhavsb/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free