Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Aloha Oe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösa statistiken och de andra kommittéledamöternas
evinnerliga skåltal. Steve intresserade sig ej heller
för sådant. Och det var med Steve hon hade stulit
sig bort från friluftsfesten vid Hamakua och från
Abe Louisson, kaffeplantageägaren, som pratat kaffe,
kaffe och ingenting annat än kaffe i två dödande
tråkiga timmar. Det var då, när de redo mellan
orm-bunksträden, som Steve hade lärt henne orden till
»Aloha oe», sången som sjungits i varenda by, pä
varenda gård, varje gång de besökande senatorerna
togo avsked.
Steve och hon hade redan från första stunden
varit mycket tillsammans. Han hade varit hennes
lekkamrat. Hon hade lagt embargo på honom,
medan fadern varit upptagen av öns statistik. Hon var
för snäll för att tyrannisera honom, och ändå hade
hon haft övertaget, utom vid kanot-, rid- eller
simturer, då han varit den befallande och hon den
lydande. Men nu, då sångens sista toner förklingat
och ångaren redan kastat loss, förstod hon, att
Steve för henne blivit något mer än lekkamraten.
Fem tusen röster sjöngo nu i korus »Aloha Oe»
— »Hos dig min kärlek dröjer, till dess vi
ses igen» — och i detta första ögonblick av
medveten kärlek förstod hon, att nu skildes hon från
Steve. När skulle de någonsin åter mötas? Han
hade själv lärt henne de där orden. Hon mindes
honom så väl, då han sjöng dem om och omigen
under hau-trädet vid Waikiki. Hade de inneburit
en profetia? Hon hade beundrat hans sång och sagt
honom att han sjöng med sådant uttryck. Nu
skrattade hon för sig själv, en smula hysteriskt, vid
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
