- Project Runeberg -  Söderhavsberättelser /
113

(1919) [MARC] Author: Jack London Translator: Birger Mörner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Sheriffen från Kona

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi gingo tillbaka till huset för att hämta tysken.
Men någon hade gjort allarm. Det lyste ljus i husen
och det slog i dörrarna. Vi hade gjort upp att inte
skjuta, om det inte var alldeles nödvändigt, och
då vi nu blevo anfallna, gingo vi löst på dem med
bara nävarna och kolvarna av våra revolvrar. Jag
kom i brottning med en stor karl. Jag kunde inte
fria mig från honom, ehuru jag två gånger slog
honom i synen med min knutna näve. Han brottades
med mig och vi ramlade omkull och brottades .och
bråkade. Han höll på att göra kål på mig, då
någon plötsligt kom fram till oss med en lykta.
Då fick jag se hans ansikte. Hur skall jag kunna
beskriva hur fasansfullt det var? Det var intet
ansikte, bara spillror av ett ansikte utan näsa,
utan läppar, det ena örat var svullet,
onaturligt förstorat och hängde ner ända till axeln.
Jag blev som förstenad. Och plötsligt flög han
på mig och höll mig fast på så nära håll att
det ohyggliga örat svepte kring mitt ansikte. Då
blev jag alldeles från vettet. Det var för
ohyggligt. Jag började bulta honom med revolvern. Jag
vet inte hur det kom sig, men just som jag höll på
att fria mig, bet han sig fast i mig med sina tänder.
Halva handen var i hans läpplösa mun. Då slog
jag till honom med revolvern midt emellan ögonen,
och hans tänder släppte.»

Cudworth visade mig handen, och i månskenet
kunde jag se ärren. Det såg ut som om han blivit
biten av en hund.

»Blev ni inte rädd?» frågade jag.

»Jo, visst blev jag rädd. Jag väntade i sju år.

113

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:17:08 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhavsb/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free