Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Sheriffen från Kona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tar som ni vet lång tid innan sjukdomen
utvecklar sig. Jag väntade här i Kona, men det kom
inte. Men det gick inte en natt och inte en dag
som jag inte ruvade över det — över allt det där.»
Hans röst svek honom i det han lyfte blicken från
det månbelysta vattnet nedanför upp mot de
snöbeklädda topparna. »Jag kunde inte uthärda tanken
att aldrig mer få se Kona. Sju långa år! Jag
hade inte blivit smittad. Men det är därför jag är
ungkarl. Jag var förlovad. Men jag vågade inte
gifta mig, då jag var så osäker. Hon kunde inte
förstå mig. Hon reste till Amerika och gifte sig
där. Jag har aldrig sett henne se’n dess.
Just som jag lyckats fria mig från den spetälske
polisen hördes ett smattrande av hovar som av
en kavalleripatrull. Det var tysken som kom. Han
hade blivit rädd för bråket och begagnat tiden till
att tvinga de spetälske att sadla fyra hästar. Vi
voro till reds. Lyte hade expedierat tre k o k u a s,
och med förenade krafter lyckades vi fria Burnley
från några till. Hela kolonien var på benen, och
när vi gåvo oss i väg, var det någon som sköt på
oss med en Winchester. Jag tror det var Jack Mc
Veigh, som är överuppsyningsman på Molokai.
Det var en ridt, skall jag säga! Spetälskehästar,
spetälskesadlar, spetälsketyglar, ett kolsvart mörker,
visslande kulor och en usel väg. Tyskens häst var
bara en mulåsna, och inte kunde han rida heller.
Men vi kommo ner till livbåten, och när vi trasslade
oss ut genom bränningarna, hörde vi hästtrav på
väg ner mot stranden från Kalaupapa.
Om ni kommer till Shanghai, så sök upp Lyte
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
