Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN I VESTERÅS.
151
Star
de brottslige. Då började herrarne uppmana herr Ture, att han
måtte akta på tidens lägenhet och ej hålla sig så styf mot
konungen, enär mycket ondt kunde komma deraf. Han gaf till slut efter,
hvarpå man afsände Laurentius Andreæ och Olaus Petri för att å
allas vägnar bedja konungen återtaga regeringen. Men Gustaf gaf
till ett sträft nej och skickade dem tillbaka igen, fastän de
med böner, knäfall och tårar sökte beveka honom. Då afskickades
två nya sändebud, men med lika liten framgång. Till slut lät man
anhålla, att konungen täcktes åtminstone ännu en gång komma till
dem personligen: Gustaf svarade, att det ej kunde ske den dagen,
men han skulle komma den följande.
Fjerde dagen, då salen åter blifvit fullsatt, inträdde konungen,
omgifven af sina vänner och en lysande drabantskara. Han blef,
säger krönikan, undfången med sådan vördnad, med sådan gråt och
ödmjukhet, att menige hopen nästan ville kyssa fötterna på honom;
ty de voro då närmare komne till att besinna, huru mycket de af honom
hade behof. Sedan han nu mottagit förnyadt trohetslöfte, börjades
förhandlingarna igen, och fattades då beslut alldeles efter konungens
vilja.
På den derpå följande midsommardagen uppsattes det
riksdagsbeslut, som fått namnet »Vesterås recess». Häri stadgades:
En gemensam förbindelse att straffa uppror och falska
rykten samt försvara närvarande regering så mot inhemska som
mot utländska fiender;
rätt för konungen att öfvertaga biskoparnes slott och fästen,
att bestämma storleken af deras följen, att förordna om
presterskapets öfverflödiga inkomster samt att hålla uppsigt öfver
klostren, i hvilka »nu en lång tid hafver varit ett skröpligt
regemente;
rätt för adeln att återbörda allt hvad af dess gods sedan
Karl Knutssons räfst 1454 kommit under kyrkor eller kloster,
så vida arfvingen gitte i laga ordning vid tinget med tolf mans
ed styrka sin rätt;
till slut erkändes förpligtelsen att motarbeta alla falska
rykten i fråga om religionssakerna samt uttalades den önskan,
»att Guds ord måtte allestädes i riket renliga predikadt varda».
Dessutom fattades några andra beslut, hvilka blifvit
sammanstälda i den så kallade, »Vesterås ordinantia» samt företrädesvis
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
