Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
DET NYA STATSSKICKETS TID.
Sverige också verka till Danmarks förmon, men utan resultat. Då
Danmark ej biföll det af Napoleon III uppstälda och af de neutrala
makterna understödda förslaget om Slesvigs delning efter
»språkgränsen», utbröt kriget å nyo. Sedan danskarne inom kort förlorat
äfven Jylland och ön Als, måste de uti den förödmjukande freden i
Wien (okt. 1864) till sina segrande fiender afträda Slesvig och
Holstein. I Danmark rådde derpå lång tid afvoghet mot Sverige;
skandinavismens tid var, åtminstone för en lång följd af år, ute.
Det olycksöde, som öfvergått Danmark, bidrog kraftigt att här
i Sverige uppväcka tanken på bristerna i vårt eget försvarsväsen.
Behofvet af allmän värnepligt började från många håll allt starkare
uttalas. Liksom i förkänslan deraf bildades i början af Karls
regering flerestädes i riket frivilliga »skarpskytteföreningar»; men det
visade sig snart, att detta endast var en svag början till
försvarsfrågans lösning. Då Preussen efter ett segerrikt krig mot Österrike
(1866) uppstigit till en af Europas fruktansvärdaste militärmakter
och sedan (1870) i ett annat krig genom förvånande framgångar
krossat Frankrike, då ännu Sveriges förnämsta bundsförvandt, kände
man sig än ytterligare manad att söka förstärka vår försvarskraft. Karl
egnade sig under sina sista regeringsår med synnerligt nit åt denna
stora uppgift. Hans förslag gingo ut på att bibehålla indelta hären
såsom »stam», men på samma gång utvidga beväringen till en verklig
värnepligtsarmé. Men dessa förslag mötte afgjordt motstånd hos
allmogerepresentanterna i andra kammaren, hvilka, ehuru äfven de
önskade ett bättre försvarsväsen, dock kräfde, att bördorna deraf
skulle jämnare fördelas.
Under sina sista lefnadsår led Karl af en tärande sjukdom.
Förlusten af hans ädla maka, drottning Lovisa af Nederländerna,
hvilken af döden bortrycktes 1871, smärtade honom djupt. Det öde,
som öfvergått hans vän Napoleon III, hvilken genom följderna af
det olyckliga kriget förlorat krona och rike, grämde honom äfven
bittert. Motgångarne vid arbetet för försvarsfrågans lösning gjorde
honom förstämd och missmodig. Allt mera aftärd, företog han för
sin helsas vårdande en resa till badorten Aachen, der han dock
förgätves sökte bot. Kort efter sin återkomst till Sverige afled han i
Malmö den 18 september 1872, endast 46 år gammal.
Karl XV:s historia bär prägelu af hans egen karakter. Derom
vittna de raskt utförda, vidtomfattande samhällsförbättringarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
