Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fosterländska sånger - 70. Se, öfver dal och klyfta - 71. Det gamla Göta lejon hvilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Vid Urdas1 hvita vatten
står tyst den höga Skuld1.
En runa, mörk som natten,
hon skär i sköldens guld.
Gudinna, folkens öden
du skrifver: på vår lott
skrif farorna, skrif döden,
men skrif ej träldom blott!
O, förr än bojans nesa
skall trycka denna jord,
förrn tyrranni’t skall resa
sin tron i väldig Nord, —
förr drabbe Tor med flamman
sitt folk, som skall förgås,
och fjällen störte samman,
ett kummel öfver oss!
Drick märg i benen, broder,
drick mod uti din själ!
En skål för hjältars moder!
En skål för Sveas väl!
Om Rota2 vill dig skicka
till fädren, lycklig du!
I Valhall får du dricka
den samma skål ännu.
Es. Tegnér.
71.
Det gamla Göta lejon hvilar,
med öppna ögon sofver det.
Dess dröm är om de brutna pilar
och om de rifna jägarnät.
Frid ler i nord, frid ler i söder,
och glädjen bär han i sin famn;
då klinga vi med glasen, bröder,
och sjunga hans och Oskars namn.
Men flyger kriget öfver Norden
på dunkelröda vingar opp,
och ropa rösterna ur jorden
om forntids bragd och framtids hopp:
En af nornorna. 2 Stridsgudinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
