Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Det blinda barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24
häftigt. Se så bort med tårarna. Tala om för mig, om du kan några
konster.
— Nej, jag vill gå till mamma, klagade gossen.
— Kan du dansa? frågade zigenerskan.
— Nej.
— Kan du sjunga då.
— Ja, svarade gossen, mamma och Nanna hafva lärt mig
många vackra visor.
— Är din hund väl dresserad?
— Ja.
— Kan han göra mycket konster?
— Nej, han kan bara leda mig.
— Hvad säger du — leda dig? frågade Camarde, som trott
att hon hade hört orätt.
— Ja, Kurre leder mig öfverallt, sade gossen.
— Kan du då inte gå ensam.
— Nej, jag ser ingenting!
— Är du blind? — Barmhärtige — — —
— Ja, svarade den lille gossen sakta suckande, i det att
han gömde sitt hufvud under armen, alldeles som en fågel sticker
sitt hufvud under vingen.
— Hvad säger han? Är han blind? ropade höfdingen.
— Ja, han är det, sade Kira.
Ett rått skratt hördes därvid i hålan och försatte Camarde
och hennes dotter i raseri.
— Ett kostligt fynd du gjorde i den där ungen, häxa! skrek
en af karlarne hånande.
— Ja, det fyndet skall min själ inbringa stora pengar,
hånade en annan.
— Sätt ut honom i skogen att förgås, Camarde, befallde
ändtligen höfdingen. Det är inte lönt att riskera fängelse för
hans skull. Sätt ut honom i skogen. Enligt vår första plan
begifva vi oss nu i väg genast till Karlstad. Vi behålla hunden,
så att vi ha åtminstone något byte. Det där besöket på
herrgården lönade sig minsann riktigt. Sätt ut pojken, häxa!
En grof svordom slutade meningen.
— Nej, jag sätter inte ut barnet. Var inte så häftig, Joi,
utan samla dina tankar, sade Camarde. Du hånar du, men jag
säger dig, att den här gossen ändå skall bli en guldgrufva
för oss.
— Käringen är galen i pojken! anmärkte en ung zigenare.
— Håll du mun på dig, Vei, och gör dig inte så klok och
duktig, svarade Camarde. Du är styf du, för att du en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
