Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Tulldirektören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
147
friherrinnan på det behagligaste, och friherre Örnnäbb, som såg,
hum detta första anfall mot läsarekolportören upptogs, tillade, att
en troende, en predikant, som gjorde sig själf heder af, att han
gick i de heliga apostlarnes och Jesu lärjungars fotspår, äfven
borde lefva, såsom de gjort och isynnerhet lefva i fattigdom och
utan tanke på morgondagen samt icke sätta på talrika prof de
troendes ädelmod, för hvilkas samvetsfrid han i stället borde sörja.
Hvad beträffade, att friherrinnan skulle känna någon
förlägenhet i afseende på frågan att afskeda fripredikanten såsom
privatsekreterare, så fanns det ett enkelt medel att undgå denna
förlägenhet, men ändock nå sitt mål.
— Vill ni hjälpa mig herr direktör? sporde friherrinnan.
— Med glädje! De troende skola hålla tillsammans,
svarade han.
Och i ett nu hade han sin plan färdig.
Han bjöd friherrinnan och de öfriga gästerna ut till sitt
charmanta landställe, blott en helt liten bit utanför staden.
Bjudningen blef antagen.
Efter en stund bjöd tulldirektören friherrinnan Lejonman sin
arm och förde henne ut. De öfriga gästerna följde efter. Man
steg upp i några vagnar, som Örnnäbb låtit beställa, och hvilka
nu höllo utanför porten, och så reste hela sällskapet till
tulldirektörens charmanta egendom utanför staden.
Det var ett härligt ställe, dit en rask betjänt på tulldirektörens
befallning skyndat i förväg för att förvandla några i bästa
smak möblerade rum till lika många allvarliga kammare. I en väl
anlagd engelsk trädgård, uppfylld med små statyer, togos dessa undan
och kors, i hast hopsnickrade, ställdes upp i statyernas ställe.
En Apollobild, hvilken var för tung för att med lätthet kunna
undanskaffas, behängdes med fårskinn såsom gördel, och en ung
glad, finhylt och rödblommig präst, en god vän till tulldirektören,
en spjufver för resten, kallades till gården för att hålla en kort
husandakt — mycket, mycket kort, hade tulldirektören skrifvit
till honom.
En förträfflig kock fungerade alltid i köket på egendomen,
dit tulldirektören ofta kom med glada gäster. Vinkällaren var väl
försedd med prima varor. En slänggunga fanns i parken. De af
gästerna, hvilka önskade jaga eller fiska, hade god lägenhet därtill,
Nu skulle man helt och hållet vänja friherrinnan från
läsare-kolportören och göra henne till en annan människa.
Det var verkligen ett välgörenhetsverk och ett gladt sådant.
Hastigt minskades den tillgjorda religionsifvern. Friherrinnans
smak för nöje och hennes afsmak för suckar ökas, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
