- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
177

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 16. Morgonrodnad - Kap. 17. En bekännelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

177

skattkammaren, hvad hjälpte det, att han var en mäktig kung och
härskare öfver hela riket, hvad hjälpte det kungen, när han med all
sin makt inte kunde göra en svart kråka hvit.

*



När baron Lejonman slutat att läsa och lade från sig det
lilla arbetet, ropade tulldirektören till honom:

— Nå, vän Lejonman, var det inte en treflig bit, säg?

— Jo, mycket bra, svarade han, i sanning mycket bra.

För sig själf tillade unge baronen:

— Den där lilla sagan var som skrifven för mig. Jag
kan aldrig göra min mors svarta hat mot Adèle till en bländande
hvit dufva. Nej, andra resurser måste tagas i anspråk.

*



         Kap. 17.

         En bekännelse.

Baron Lejonman blef åter fundersam, och ånyo föllo hans
tankar på tulldirektören. Kanske kunde han ändå förtro sig åt
honom!

Nej, nej! Det ginge ej an, menade han ögonblicket därpå.
En sådan där godagspilt, en sådan där stofil kunde icke begripa
sig på, hvad kärlek var.

Efter denna snusförnuftiga konklusion kom baron Lejonman
till den slutsatsen, att han icke kunde i denna delikata sak vända
sig till någon annan och välja till förtrogen någon annan än en
ung man af samma smak som han själf, utsatt för samma svaghet
som Lejonman och följaktligen öfverseende.

Och hans val föll på en ung, för sin ståtliga figur och
sitt vackra ansikte bekant ryttmästare vid lifgardet till häst.

Denne var ju främmande för hela saken, men han var en
liflig, munter fyr och kanske icke så litet yppig till sina lefnadsvanor.
Han gjorde godt, när det föll honom in, och ondt, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free