Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett familjedrama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
286
— Ja, sade grefven, fortfarande lugn.
Med stigande raseri fortfor grefvinnan:
— Du vanhedrar ett namn, som hittills varit utan fläck!
— Jag gör det ej, svarade grefve Ludvig.
— Du krossar mitt hjärta!
— Jag hoppas kunna göra dig glädje!
— Du förkrossar helt och hållet den goda Isabella, som är
utsedd till din brud.
— Jag har ej valt henne själf, jag erkänner ej detta val,
svarade grefve Ludvig.
— Du, mitt enda barn! pustade grefvinnan.
— Lugna dig, min mor, bad grefven, med armen fortfarande
slagen omkring Elsas midja.
— Du, min son, som jag älskat högre än mitt lif — — —
— Jag hoppas fortfarande få njuta af din ömma moderskärlek,
sade grefven utan att ändra ton och ställning.
be Gud, att han måtte skjuta dig ifrån sig! — Jag förbannar dig !?!?!?!?!?!?!?
— Nej, utbrast grefvinnan, jag förbannar dig! — Jag vill
nu och skall alltid göra det.
Då sjönk Elsa på knä för grefvinnan.
Men hon ropade fortfarande:
— Jag förbannar dig!
Naturligtvis var hon alldeles utom sig, ej fullt tillräkneliga
för ögonblicket, i annat fall skulle hon alldeles säkert icke
kunnat hafva uttryckt sig så gräsligt. — Tilda, som sökte återkalla
fröken Lejonman till besinning, kände sitt blod isas af
grefvinnans ord. Hon såg henne lyfta sin juvelgnistrande hand i
vredesmod mot sin son och Elsa.
— Gå! skrek hon. Gå! Tag bort denna slyna från mina
ögon. Jag vill aldrig, nej, aldrig mera se någon af eder. — Jag
skall strö ut min förmögenhet för himlens alla vindar, kasta mina,
juveler, mina pengar i elden, i sjön, om det gäller. Jag har makt
att ändra fideikomissbestämnielsen, mins det, Ludvig! Du skall
aldrig få godset, aldrig, då du bygger hjonelag med denna
ränksmiderska. — Jag förbannar henne! — Jag förbannar er båda!
Jag tar himlen till vittne på min förbannelse!
Fröken Lejonman var afundsvärd, som under detta stormande
uppträde låg afsvimmad på mattan och således icke visste, hvad
som försiggick omkring henne.
Men Tilda blef till ytterlighet uppskakad. Aldrig i sitt lif
hade hon varit med om något gräsligare än detta, och hon kunde
ej förstå, att Elsa kunde vara så lugn, som hon var.
Tilda, oförmögen att göra något för att stäfja häftigheten i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
