Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 31. Harald Lejonman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste känna sig ganska generad, och det blott af den anledningen,
att han icke är adelsman.
Löjtnant Hammelhufvud begrep säkerligen icke hans mening,
fastän det visst var den han tuggade på och försökte svälja.
Men häradshöfdingen småskrattade lätt och behagligt, så att
fröken Lydia icke kunde afhålla sig från att le, äfven hon och
detta ehuru hon kände, hur hon rodnade öfver sitt löje.
Litet senare på eftermiddagen måste fröken Lydia för att
roa sin mors gäster sjunga några af sina bästa sånger.
Hon hade verkligen en vacker röst och densamma hade äfven
blifvit mycket väl uppöfvad under ledning af en skicklig lärarinna.
Då fröken Lydia satte sig till pianot och slog an på
klaviaturen, blef fröken Almkrona uppmärksam.
Fröken Lydia sjöng med känsla och kraft:
Ren krigets stormar tystna: Svärdet hvilar;
På blodig härnad följer sång och dans.
Kring gatorna det glada folket ilar
Och templet smyckas uti festlig glans.
Triumfens fröjd ur gröna portar smilar;
Kring pelarne man fläter fridens krans.
Det vida Rheims ej rymmer alla gäster,
Som strömmat hit att skåda dagens fester.
En enda fröjd med helig låga bränner,
En enda tanke lifvar hvarje bröst.
Nu fiender förvandla sig till vänner,
Allt lyssnar här till en förtjusnings röst.
Hvar en, som sig till frankers stam bekänner,
Ser i sitt namn sin stolhet och sin tröst.
Föryngrad glans omger den gamla tronen,
Och franska folket hyllar kungasonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
