Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 44. Vid Arvidstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
490
Emellertid hade Magdalena under den gränslösaste förvåning
och oro läst det bref, som grefven fört med sig från fröken
Maria von Gryning. Hon vek ihop det, kramade det hårdt i sin
hand och stod ett ögonblick tyst och blek samt tankfullt stirrande
på sin nattlige besökare, den invid stockvedsbrasan halfdomnade
greflige flyktingen, hvilken hade ett dråp på sitt samvete.
Hon öfvertänkte, hvad hon skulle göra.
— Fröken Maria har rätt, mumlade hon för sig själf. Här
i skarprättarens hus skall ingen söka honom. Här är han säker.
Gud vill det så.
Och hon gick fram till grefven samt fattade hans fina, smala
hand, som hängde ned vid sidan af stolen.
— Min herre, sade hon.
Ljudet af hennes röst kallade grefven till full besinning.
Pekande på den blinda mormodern sade hon med hög röst:
— Min herre, jag skall göra allt, hvad min ädla välgörarinna,
fröken Maria von Gryning, önskar. Hvad denna sak angår, här
i den afskydda och fruktade bödelns hus skall ingen tänka på
att fråga om något eller efter något. — Här är full säkerhet.
Hon nickade åter, visande på mormodern.
Han förstod henne.
— Men hästen? frågade han.
— Ja, hästen!
Hon stod eftersinnande.
— Han kan inte behållas här.
— Nej, det är omöjligt.
— Hvar — — —
— Ni rider väl honom för resten tillbaka till Gryningsholm
med svaret — sade hon, pekande på den gamla, blinda kvinnan,
hvilken ifrigt lyssnade och blinkade med sina ögon, som ej hade
förmåga att se något.
— Ja, det kan jag göra, svarade grefven.
— Kom då och ställ in hästen i stallet, medan jag gör i
ordning det begärda.
Hon vinkade grefven att följa sig ut ur rummet.
— Men Magda, Magda, hvad står då på vid Gryningsholm?
frågade den blinda kvinnan med darrande stämma.
Magdalena såg på sin olyckliga gäst.
— Kära mormor lilla, det är ingenting märkvärdigt, svarade
hon emellertid, var tyst och lugn. Någon har skadat sig vid
slottet, och fröken Maria har därför bedt grefven att rida hit till
mig efter blodiglar.
— Den goda, rara fröken Maria! Gud välsigne henne, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
