Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 5. En liten uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inga stjärnor visade sig den natten, ej heller
syntes solen till följande dag. Det rådde en kvav och
disig stiltje avbruten av starka vindstötar och
häftiga regnbyar. För att inte ligga upp för långt i
lovart lade Onkel Toby bi, och nu följde fyra dagar
och nätter med molnbetäckt himmel. Aldrig syntes
solen, och då stjärnorna bröto igenom vid flera
tillfällen, voro de för matta och fort försvinnande för
att låta identifiera sig. Det var nu tydligt även för
den oerfarnaste att elementen beredde sig att bryta
lös. Då Grief kom upp på däck efter att ha rådfrågat
barometern, som envist stod kvar på 29,90, mötte
han Jackie-Jackie, vars ansikte var lika mulet och
skumt som himlen och luften. Jackie-Jackie, en
erfaren Tongan-matros, var ett slags båtsman eller
understyrman över den blandade kanakbesättningen.
»Det blir snart vårt väder, tänker jag», sade han.
»Jag har sett honom likadan förr, kanske fem eller
sex g-ånger.»
Grief nickade. »Ja visst, Jackie-Jackie. Barometern
faller snart — ända ner till botten.»
»Säkert», instämde tonganen. »Han kommer att
blåsa av bara fan.»
Tio minuter därefter kom Snow upp på däck.
»Han har börjat», sade han, »29,85, han går ner
och är ostadig på samma gång. Det är kvävande
hett — känner ni inte det ?» Han torkade sig i
pannan med händerna. »Det är kväljande. Jag kan
ge ifrån mig min frukost när som helst.»
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solensson/0135.html
