Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En liten uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jackie-Jackie gjorde en grimas. »Jag också.
Allting går rundt invärtes. Så känns det alltid före en
stark storm. Men onkel Toby är ali right. Han tål
vad som helst.»
»Bäst att sätta till gaffelseglet på stormasten och
stormklyvaren», sade Grief till styrmannen. »Och
tag in alla reven på seglen innan ni beslår dem.
Det kan ingen veta vad vi komma att behöva. Dubbla
sejsingar, så godt först som sist.»
Om en timme — luften blev allt kvavare och den
döda stiltjen fortfor — hade barometern fallit till
29,70. Styrmannen, som var ung, hade icke tålamod
att vänta på olycksförebuden. Han upphörde med
att rastlöst gå av och an och slog ut med armarna.
»Må han komma, om han nödvändigt skall!»
utbrast han. »Vad tjänar det till att hutla så där?
Skall det värsta inträffa, så kom an bara! Trevlig
belägenhet — förvillade av en galen kronometer
och en orkan som inte vill blåsa!»
Den mulna himlen fick en grumlig kopparfärg
och tycktes glöda som insidan av en väldig
upphettad kittel. Ingen stannade under däck. De
infödda matroserna skockade sig i oroliga grupper
midskepps och förut, där de talade med dämpade
röster och tittade oroligt på den olycksbådande
himlen och det lika olycksbådande havet, som andades
med långa, djupa, oljiga vågor.
»Ser ut som fotogen blandad med bäverolja»,
brummade styrmannen och spottade ut sin vämjelse
över relingen. »Mor min brukade ge mig in så’n
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
