Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 5. En liten uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snow skyllde på att han måste se till skonaren
och gick ombord. Förutom att han kände motvilja
för att låta traktera sig av den man som hade
,be-stulit honom, insåg han nödvändigheten av att
hindra kanakerna från att röja Griefs osanningar.
Klockan elva kom Grief ombord och fann
styrmannen väntande.
»Det försiggår någonting på Swithin Halls ö»,
sade Grief och skakade på huvudet. »Jag kan inte
räkna ut vad det är, men jag har en känsla av det.
Hurudan människa är Swithin Hall?»
Snow skakade på huvudet.
»Den där karlen har aldrig köpt böckerna på
hyllorna», förklarade Grief i övertygad ton. »Ej
heller har han någonsin brytt sig om att sätta upp
sådana där osynliga glödlampor. Han har en viss
yttre polityr, men under ytan är han skrovlig som
ett rivjärn. Han är en skenhelig bitvarg. Och
folket han har med sig — Watson och Gorman heta
de, de komimo in sedan ni gick — äro riktiga
sjöbjörnar, medelålders karlar, ärriga och väderbitna,
hårda som rostiga spikar och dubbelt så farliga,
riktigt ruskiga figurer med revolvrar i bältet, och
det förefaller mig som om de inte alis vore den
rätta sorten för att stå på så kamratlik fot med en
Swithin Hall. Och kvinnan? Hon är en dam. Ja,
det är jag säker på. Hon känner ganska bra till
Sydamerika och Kina också. Jag är övertygad om
att hon är spanjorska, fastän hon talar flytande
145
Hu solens son. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solensson/0149.html
