Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skonare för att möta henne i Papeete. Och han
skulle ha klarat skivan, trots nippertipporna och
grovhuggarna i Papeete, om inte orkanen hade
kommit. Var det inte det året som »Manu-Huhi» gick
till botten och elva hundra drunknade?»
De andra nickade, och kapten Warfield sade:
»Jag seglade på »Magpie» den gången, och vi
slungades upp på land, alle man och kocken, Magpie och
hela klabbet, en kvarts mile in i palmskogen i ändan
av Taiohaeviken — och det lär vara en hamn som
påstås vara oberoende av alla orkaner.»
»Ja», fortfor Grief, »Parlay blev fast för samma
orkan och kom till Papeete med sin hatt full av
pärlor tre veckor för sent. Han hade måst stötta
upp sin skonare och bygga en halv miles stapel
innan han kunde få ut henne i sjön igen.»
»Och under tiden var Armande i Papeete. Ingen
frågade efter henne. Hon gjorde på franskt manér
visit hon guvernören och hamndoktorn. De togo
emot henne, men ingenderas hönshjärna till fru var
»hemma» för henne eller besvarade hennes visit.
Hon stod utanför kasten, var utan kast, fastän hon
aldrig haft en aning om detta, och på det fina viset
underrättade de henne om det. Det fanns en livad
ung löjtnant på den franska kryssaren. Han
förlorade sitt hjärta till henne, men han tappade inte
huvudet för det. Ni kan tänka er överraskningen
hos denna unga dam, förfinad, vacker, uppfödd som
en aristokrat, bortklemad med allt det bästa som
man kunde köpa för pengar i Frankrike. Och ni
kan gissa slutet.» Han ryckte på axlarna. »Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
