Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanns en japansk tjänare i bungalovv’n. Han såg
det. Han sa" att hon gjorde det alldeles i de gamla
samuraiernas stil. Hon tog en stilett — ingen stöt,
intet hugg, ingen vild rusning efter förintelse —
hon tog stiletten, satte spetsen över hjärtat och
tryckte till med bägge händerna, långsamt och
stadigt.
»Sedan kom gamle Parlay med sina pärlor. Det
var en enda bland dem som lär ha varit värd sextio
tusen francs. Peter Gee såg den och har talat om
för mig att han bjöd så mycket för den. Den gamle
mannen blev alldeles ifrån sig en tid. De hade
honom i två dagar på Kolonialklubben, klädd i
tvångströja . . .»
»Hans gemåls farbror, en gammal paumotan, skar
loss honom ur tvångsjackan och släppte honom lös»,
insköt superkargen.
»Och sedan grep gamle Parlay sig an med att
göra tableras omkring sig», fortfor Grief. »Han
satte tre kulor i löjtnantsvalpen . . .»
»Som fick ligga till sängs i tre månader», inföll
kapten Warfield.
»Slängde ett glas vin i synen på guvernören,
utmanade hamndoktorn på duell, stormade och rev
ner sjukhuset, bröt av två revben och nyckelbenet
på en sjukskötare och gav sig sedan i väg; han
rusade ner till sin skonare med en bössa i vardera
handen, trotsade polischefen och alla gendarmerna
att arrestera honom och seglade till Hikihoho. Och
det påstås att han aldrig lämnat ön sedan dess.»
225
En solens son. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
