- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
10

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och trolskt vacker, det erkännes. Sedan jag
betraktat benne ihärdigt i fem minuter, måste jag återgå till
verkligheten och kasta en blick på Lon McFane. Det
övertygade mig att även kvinnan var verklig. Först
hade jag trott att hon var Dave Walshs hustru, men om
Dave Walsh var död, som Lon hade sagt, kunde hon
endast vara hans änka.

Det var bäst att gå tidigt till sängs, ty vi hade en
lång dag för oss i morgon, och då Lon kröp in bredvid
mig under filtarna, framkastade jag en fråga:

»Kvinnan är tokig, inte sant?»

»Spritt galen», svarade han.

Men innan jag hunnit göra ännu en fråga, hade Lon
McFane somnat på fläcken. Han somnade alltid så
där — kröp ner under filtarna, blundade och sov som
en stock, med små tunga, värdiga andetag. Han
snarkade aldrig.

Och på morgonen fingo vi brådtom att äta frukost,
ge hundarna mat, lassa på släden och ge oss i väg.
Vi sade farväl då vi lämnade hyddan, och kvinnan
stod i dörren och åsåg vår avfärd. Jag förde med mig
en bild av hennes överjordiska skönhet, och jag
behövde bara sluta till ögonlocken för att se henne för
mig. Vägen var obanad, ty Syrprissjön ligger långt
ifrån stråkvägarna, och Lon och jag turade om att
trampa ner den lösa snön med våra breda,
flatbottnade skor så att hundarna kunde ta sig fram. »Ni
sade ju att ni hade hoppats träffa Dave Walsh i
hyddan», hade jag på tungan minst ett tjog gånger. Men
jag sade ingenting. Jag kunde vänta till rasten midt
på dagen. Och då det blev middag gjorde vi intet
avbrott, ty Lon förklarade att det fanns ett läger av

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solguld/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free