Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elgjägare vid Teeies båda flodarmars delningspunkt,
och vi kunde hinna dit i skymningen. Men vi hunno
ej dit i skymningen, ty Munter, hunden som gick i
teten, bröt skulderbladet och vi förspillde en timme på
honom innan vi sköto honom. Och då vi sedan
färdades över en massa timmerstockar i Teeies frusna
bädd, kapsejsade släden och vi måste slå läger och
reparera åkdonet. Jag lagade kvällsmaten och
ut-fodrade hundarna medan Lon gjorde reparationen,
och tillsammans anskaffade vi vårt nattförråd av is
och bränsle. Sedan slogo vi oss ned på våra filtar,
medan våra mockasiner ångade på nedstuckna käppar
framför elden, och rökte vår aftonpipa.
»Ni kände henne inte?» frågade Lon plötsligt. Jag
skakade på huvudet.
»Ni lade väl märke till färgen på hennes hår och
ögon och hy; det är därifrån hon har fått sitt namn —
hon var lik den första varma glöden av en gyllene
soluppgång. Hon kallades Solguld. Har ni aldrig
hört talas om henne?»
Jag hade ett dunkelt minne av att jag hört namnet,
men det sade mig ingenting. »Solguld», upprepade
jag, »det låter som namnet på en sådan där jänta som
dansar på krogarna. » Lon skakade på huvudet. »Nej,
hon var en bra flicka, åtminstone i den meningen,
fastän hon syndade svårt i alla fall.»
»Men varför talar ni alltid om henne i perfektum,
som om hon vore död?»
»Därför att hennes själ är förmörkad ... och det är
detsamma som dödens mörker. Den Solguld jag kände,
som Dawson och Forty Mile kände, är död. Den slöa,
rubbade varelse vi sågo i går kväll var inte Solguld.»
I.T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
