- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
25

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’i nöd och lust’ och ’tills döden skiljer oss åt’. I det
samma kastade kaptenen käppen. Jag såg alltsammans.
Den träffade Pee-lat, och i samma ögonblick kastade
den vita hunden sig över honom. Det var käppen som
var orsaken. Båda hundarna knuffade till låren
och den började vackla, och dess nedre ända hasade
ner. Det var en lång lår, och den gled långsamt ner
tills den stod upprätt nere på fördäck. Åskådarna på
den sidan hunno dra sig undan i tid. Solguld och
greven stodo i den bortre delen av kretsen och vände sig
emot låren; missionären stod med ryggen åt den.
L,åren måste ha åkt minst tio fot, och den stötte emot
med kortändan.

Kom nu ihåg att ingen av oss visste att Dave Walsh
var död. Vi trodde att han var ombord på Glendale,
på väg till Dawson. Missionären hade dragit sig
undan åt ena sidan, så att Solguld såg låren midtför
sig då den törnade emot däcket. Det var som på en
teater. Det kunde inte ha varit bättre arrangerat.
Ivåren stod där upprätt på kortändan, och på den rätta
kortändan, locket flög av vid stöten, och Dave Walsh
föll framstupa, delvis insvept i en filt, med det gula
håret fladdrande och glittrande i solen. Han föll
raklång ur låren, direkt på Solguld. Hon visste inte
att han var död, men nu var det som om han uppstått
ur graven för att göra anspråk på henne. Det var nog
så hon tänkte. Hon blev emellertid alldeles som
förstenad. Hon kunde inte röra sig ur fläcken. Hon bara
bleknade och väntade att Dave Walsh skulle komma
över henne. Och det gjorde han. Det såg nästan ut
som om han slagit armarna om henne, men hur det nu
var med det, så ramlade de omkull båda två. Vi måste

25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free