- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
24

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon var alltid ett barn, grym som barn vanligtvis äro.
Hon talade också om att hon rådde om de två enda
buteljerna champagne i Dawson — eller som hade varit
i Dawson kvällen förut, och innan jag visste ordet av
blev jag tvungen att dricka hennes och grevens skål.
Alla trängdes rundt omkring, ångbåtens kapten i
främsta ledet, han försökte väl få vara med om vinet.
Det var ett underligt bröllop. På övre däcket
samlades de eländiga kräken från sjukhusen, många av dem
med ena foten i graven, för att titta på oss. I
folkträngseln fanns det indianer också, grovlemmade
unga karlar och deras kvinnor och barn, för att inte
tala om inemot tjugufem morrande varghundar.
Missionären lät brudparet ställa upp sig och tog i tu med
vigseln. Just i det samma började ett
hundslagsmål högt t.ppe på berget av fraktgods. — det var
Pee-lat som låg bredvid den stora låren och en vit
hundracka som tillhörde en av indianerna. Dusten
var inte alls så vildsint. Hundarna bara morrade åt
varandra på avstånd, höggo efter varandra på långt
håll och sa’ varandra mustiga saker. Det var förstås
ett störande oväsen, men man kunde i alla fall höra
missionärens röst.

Det var inte så lätt att komma åt de båda hundarna,
annat än från godsstapelns andra sida. Men det
fanns ingen på den sidan — alla stodo ju och sågo på
vigseln. Och allting hade nog gått bra, om inte
kaptenen hade kastat en käpp på hundarna. Det var
det som blev anledningen till katastrofen. Som sagt,
om inte kaptenen hade kastat käppen, hade kanske
ingenting händt.

Missionären hade just kommit till det där stället

24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free