- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
28

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en markatta, bli som ett djur — det var det som var
så förfärligt.

Det hade ej funnits någon möjlighet att undkomma.
Från början, då han drömde den eldiga drömmen om
Polens befrielse, hade han blivit en lekboll i Ödets
hand. Från början, i Warschau, i St. Petersburg, i
de sibiriska gruvorna, i Kamtschatka, på pälstjuvarnas
skröpliga båtar, hade ödet drivit honom fram till
detta slut. I världens begynnelse var troligen detta
slut bestämt för honom — för honom som var så fin
och känslig och vars nerver knappt lågo skyddade
under huden, som var en drömmare, en poet, en konstnär.
Innan någon anade hans tillvaro hade det bestämts att
denna skälvande samling av känsliga nerver, som
utgjorde hans jag, skulle vara dömd att leva i en brutal
och larmande omgivning och dö i detta nattens fjärran
land, i detta mörker långt bortom världens yttersta
gränser.

Han suckade. Den där tingesten framför honom var
alltså långe Ivan — långe Ivan, jätten, mannen utan
nerver, mannen av järn, kosacken som förvandlats till
sjörövare, som var flegmatisk som en oxe, så föga
känslig att vad som var smärta för vanliga människor
knappast var en kittling för honom. Nåja, de där
Nulato-indianerna hade emellertid föresatt sig att ta rätt på
långe Ivans nerver och spåra dem ända ner i rötterna
av hans skälvande själ. Det höllo de säkert på med
nu. Det var ofattligt att en människa kunde lida så
mycket och ändå leva. Ivan hade fått plikta för sin
okänslighet. Han hade redan stått ut dubbelt så
länge som någon av de andra.

Subienkow tyckte han ej kunde stå ut längre med

28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free