- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
56

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kropp kändes som en olidlig börda. Det krävdes en
smärtsam viljeansträngning varje gång han lyfte foten.
Han fick en hallucination att han var bly skodd som
en havskutter, och han kunde knappt stå emot frestelsen
att böja sig ner och känna på blyskållan. Vad
Bon-dells kappsäck beträffade var det ofattligt att fyrtio
skålpund kunde kännas så tunga. Den tryckte ner
honom som ett berg, och han tänkte misstroget
tillbaka på den där gången i fjol då han hade klättrat upp
för samma pass med hundrafemtio skålpund på
ryggen. Om den bördan hade vägt hundrafemtio, måste
Bondeils kappsäck väga fem hundra.

Först gick vägen från Kratersjön över en liten glaciär.
Här fanns en tydlig stig. Men ovanför glaciären, som
också låg över trädgränsen, var det endast ett kaos
av nakna klippor och ofantliga stenblock. Det fanns
ingen möjlighet att se vägen i mörkret, och han
stapplade vidare på måfå och ansträngde sig tre gånger så
mycket som han annars skulle ha behövt. Han
kom upp till toppen i tjutande blåst och tjock snöyra,
men träffade lyckligtvis på ett litet övergivet tält,
där han kröp in. Där fann han och slukade några
gamla stekta potatisar och ett halvt dussin råa ägg.

Då snöyran upphörde och vinden mojnade, började
han den nästan omöjliga nedklättringen. Det fanns
ingen väg, och han snavade och stapplade och
upptäckte ofta i sista ögonblicket att han befann sig på
brädden av bergsstalp och branta sluttningar vilkas
djup han ej kunde bedöma. Då han hunnit ett stycke
ner, täcktes stjärnorna av moln, och under det därpå
följande mörkret halkade han omkull och hasade utför
hundra fot och hamnade mör och blödande på bottnen

56

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solguld/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free