- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
68

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han tuggade också på tobak och isen gjorde hans
läppar så stela att han ej kunde klara hakan då han
spottade ut tobakssaften. Följden blev att hans hakskägg
ökades till på längden med ett kristallskägg brunt och
hårdt som bärnsten. Om han föll framstupa, skulle det
krossas som glas i små skärvor. Men han frågade ej
efter detta bihang. Det var ett obehag som alla
to-bakstuggare voro utsatta för där i trakten, och han
hade varit ute förr i stark kyla två särskilda gånger.
Det hade då ej varit så kallt som nu, det visste han,
men sprittermometern i Sixty Mile hade visat femtio
och femtiofem.

Han vandrade flera mil genom den släta
skogstrakten, passerade en stor slätt med avsvedda stubbar och
gick utför en strandsluttning ner till en liten isbelagd
strömfåra. Det var Hendersonån, och han visste att
han var tio mil från stället där den grenade sig. Han
såg på klockan. Den var tio. Han gick f}^ra mil i
timmen, och han beräknade att han skulle komma till
åförgreningen halv ett. Han beslöt att fira denna
händelse genom att äta sin frukost där.

Hunden följde honom åter i hälarna med modlöst
hängande svans, då mannen vek av utmed
flodbädden. Den gamla slädvägens fåra var tydligt synlig,
men flera tums snö betäckte de sista trafikanternas
spår. På en hel månad hade ingen människa färdats
utmed denna döda å. Mannen knogade ihärdigt
framåt. Han var inte mycket fallen för att tänka,
och just nu hade han ingenting särskilt att tänka på
annat än att han skulle äta frukost vid åns
delnings-punkt och att han skulle vara i lägret hos kamraterna
klockan sex. Där fanns ingen att tala med, och om

68

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solguld/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free