- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
69

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där funnits någon skulle det ha varit omöjligt att säga
något, tack vare isen omkring munnen. Han fortfor
alltså att taktmässigt tugga sin tobak och öka längden
på sitt bärnstensskägg.

Då och då kom den tanken för honom att det var
mycket kallt och att han aldrig varit ute i en sådan
köld. Medan han gick gned han kinderna och näsan
med avigsidan av sin vantbeklädda hand. Han gjorde
detta mekaniskt och bytte om hand litet emellan.
Men hur han gned domnade hans kinder så snart han
upphörde, och i nästa ögonblick blev hans nästipp
känslolös. Han var säker på att han skulle förfrysa
sina kinder, och han ångrade sig att han inte hade
skaffat sig en sådan där ansiktsmask som Bud
begagnade i stark köld. En sådan mask täckte också
kinderna och skyddade dem. Men det gjorde
ingenting på det hela taget. Vad betydde det om han
förfrös sina kinder? Det gjorde litet ondt, det var
alltsammans, men det var ingenting allvarsamt.

Fastän mannen var tom på tankar, hade han en
skarp iakttagelseförmåga, och han lade märke till åns
förändringar, krökar och bukter och timmerhögar,
och han såg alltid noga efter var han satte sin fot.
En gång då han vek om en krök drog han sig åt sidan
från vägen där han gått och tog flera steg tillbaka.
Han visste att ån var bottenfrusen — det kunde inte
finnas vatten i någon å under denna arktiska vinter

— men han visste också att det fanns källådror som
porlade fram ur strandsluttningarna och runno under
snön och över isen på ån. Han visste att dessa
källsprång aldrig fröso ens under den starkaste köld, och
han visste också hur farliga de voro. De voro fällor.

69

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free