- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
71

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att slicka bort isen från benen, lade sig sedan på snön
och försökte bita bort isen som bildat sig mellan tårna.
Han gjorde det instinktlikt. Om han låtit isen sitta
kvar, skulle den ha skurit sönder hans fötter. Det
visste han icke. Han lydde blott den hemlighetsfulla
rösten från sin varelses innersta djup. Men mannen
visste det, t}?- han hade bildat sig en åsikt om den
saken, och han drog av sig den högra handens vante
och hjälpte till att ta bort isstyckena. Han blottade
ej sin hand mer än en minut och blev förvånad över
att den genast domnade. Det var minsann kallt.
Han tog hastigt på sig vanten och slog sig hårdt för
bröstet med handen.

Klockan tolv var dagen som ljusast. Men solen
stod för långt i söder för att kunna orka upp över
horisonten. Jordklotets välvning stod emellan den
och Hendersonån där mannen vandrade under en klar
middagshimmel och ej kastade någon skugga. Precis
halv ett kom han till det ställe där floden grenade sig.
Han var belåten med sin raska fart. Om han fortfor
på det sättet, skulle han säkert vara hos kamraterna
klockan sex. Han knäppte upp jacka och skjorta och
tog fram frukosten. Det gick på en kvarts minut,
men under detta korta ögonblick angrep domningen
hans blottade fingrar. Han drog ej på sig vanten utan
slog i stället fingrarna ett dussin gånger hårdt mot
benet. Sedan slog han sig ned på en snöbetäckt
trädstam för att äta. Den smärta han kände sedan han
slagit sina fingrar mot benet upphörde så hastigt att
han blev förvånad. Han hade ej hunnit bita av
skorpan. Han bultade fingrarna upprepade gånger, stack
åter in dem i vanten och blottade den andra handen

71

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free