- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
70

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De gömde vattengölar under snön som kunde vara tre
tum djupa eller tre fot. Ibland täcktes de av ett
halv-tumstjockt islager som i sin tur betäcktes av snö.
Ibland var det omväxlande lager av vatten ocli
ishinnor, så att då man gick ner sig gjorde man det
upprepade gånger och blev våt ända upp till midjan.

Det var därför han ryggat tillbaka med sådan
förskräckelse. Han hade känt det ge efter under sin fot
och hört knakandet av en snöhölj d isyta. Och att bli
våt om fotterna i en sådan temperatur betydde obehag
och fara. Det betydde åtminstone försinkning, ty
han skulle bli tvungen att stanna och göra upp eld och
under dess beskydd blotta sina fötter medan han
torkade strumpor och mockasiner. Han stod och
studerade ån och dess stränder och drog den slutsatsen att
vattenflödet kom från höger. Han funderade en
stund, gned näsa och kinder, höll sig sedan åt vänster,
steg försiktigt och prövade sitt fotfäste för varje steg.
Sedan faran väl var över, lade han in en ny tobaksbuss
och marscherade vidare med fyramilsfart.

Under de båda närmaste timmarna träffade han på
flera sådana fällor. Snön över de dolda gölarna hade
vanligen ett insjunket, glacerat utseende som varnade
för faran. Men en gång hade han så när gått ner sig,
och en gång, då han misstänkte faran, befallde han
hunden att gå före. Hunden ville icke gå. Han höll
sig efter, tills mannen sköt fram honom, och då sprang
han fort över den vita, släta ytan. Plötsligt klev
han ner sig, kastade sig åt sidan och kom undan på
säkrare mark. Han hade blivit våt om framfötter
och ben och vattnet på dem förvandlades nästan
ögonblickligen till is. Han gjorde ivriga ansträngningar

70

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free