- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
86

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

idé var att han burit sig fånigt åt som ränt omkring som
en kyckling med avhugget huvud — det var den bild
som dök upp för honom. Nåja, han måste frysa ihjäl,
och då kunde han lika gärna göra det anständigt. Med
detta nya själslugn kom också den första dåsigheten.
En god idé, tyckte han, att sova sig in i döden. Det
var som att ta in ett bedövande medikament. Att
förfrysa var inte så svårt som folk trodde. Det fanns
en mängd långt värre dödssätt.

Han föreställde sig hur kamraterna skulle hitta hans
lik i morgon. Plötsligt var han midt ibland dem, gick
på vägen och sökte efter sig själv. Och alltjämt i
sällskap med dem vek han om en vägkrök och träffade
på sig själv liggande i snön. Han hörde ej längre
samman med sitt jag, han var utanför sig själv, stod
tillsammans med kamraterna och såg på sig själv i snön.
Det var verkligen kallt, tänkte han. Då han kom
tillbaka till Förenta staterna, skulle han kunna tala
om för folk vad verklig köld var. Sedan tyckte han sig
se den gamle erfarne kamraten vid Sulphur-Creek.
Han såg honom alldeles tydligt, varm och belåten,
blossande på sin pipa.

»Du hade rätt, min gubbe lilla, du hade rätt»,
mumlade mannen till den erfarne vid Sulphur-Creek.

Sedan dåsade mannen in i den behagligaste och mest
stärkande sömn han någonsin tyckte sig ha varit med
om. Hunden satt och såg på honom och väntade. Den
korta dagen slutade i en lång, enformig skymning.
Det såg inte ut som om någon eld skulle bli uppgjord,
och dessutom hade hunden aldrig i sitt liv sett en
mänska sitta så där i snön utan att göra upp eld. Då
skymningen tätnade, tog hundens längtan efter eld överhand,

86

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solguld/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free