- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
93

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om han gått genom en korvmaskin. Steve kom
tillbaka och skrattade åt mig, och jag bad om ursäkt för
vad jag hade sagt.

Det var omöjligt att få Svartfläck till att arbeta,
men i stället var han den värsta storätare jag någonsin
har sett. Till på köpet var han en ofantligt slipad
tjuv. Det fanns ingen möjlighet att överlista honom.
Vid mången frukost gingo vi miste om vår skinka
emedan Svartfläck hade hållit sig framme först. Och det
var för hans skull vi nästan svälte ihjäl under färden
utmed Stewart. Han tänkte ut ett sätt att bryta sig
in i vårt matförråd, och vad han inte åt upp hamnade i
de andra hundarnas magar. Men han var opartisk.
Han stal från alla. Han hade ingen ro i kroppen, var
alltid sysselsatt med att snoka omkring, var alltid på
väg hit eller dit. Och det fanns intet läger inom fem
mils omkrets som han inte plundrade. Det värsta
var att de alltid vände sig till oss och fordrade att vi
skulle betala hans restauranträkning, vilket var
rättvist, ty det var landets lag, men det var väldigt svårt
för oss, i synnerhet under den första vintern på Chilcoot,
då man ansatte oss hårdt och lät oss betala hela skinkor
och sidfläsk som vi aldrig ätit upp. Han kunde slåss
också, den där Svartfläck. Han kunde göra allting
utom att arbeta. Han drog aldrig så mycket som ett
skålpunds vikt, men han var kaxe över hela spännet.
Det var riktigt lärorikt att se hur han kuschade
hundarna. Han tyranniserade dem, och det var alltid
en eller flera av dem som hade färska märken efter
hans huggtänder. Men han var mer än en tyrann.
Han var inte rädd för någon fyrbent varelse, och jag
har sett honom gå ensam, utan någon utmaning, mot ett

93

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solguld/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free