- Project Runeberg -  Solguld och andra berättelser /
118

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

0’Brien. ögonblickligen stod det förflutna för
honom. Då han upptäckte en blodblåsa under
tumnageln som han hade fått i förra veckan, blev han
dubbelt säker på att det var han, och nu visste han att
dessa främmande händer tillhörde Marcus 0’Brien
eller rättare sagt att Marcus 0’Brien hörde
tillsammans med dessa händer. Hans första tanke var att
han var sjuk — att han hade fått träskfeber. Det
gjorde så ondt att öppna ögonen att han höll igen dem.
En liten flytande gren stötte emot båten. Han trodde
att det var någon som knackade på dörren till hans
hydda, och han ropade »Stig in!». Han väntade en
stund och sade sedan retligt: »Nåja, stå utanför då,

din tusan.» Men på samma gång önskade han att
någon skulle komma in och säga honom något om hans
sjukdom.

Men medan han låg där, började han påminna sig
den föregående natten. Han hade inte alls varit
sjuk, tänkte han, han hade bara varit drucken, och
nu var det dags för honom att stiga upp och gå till
sitt arbete. Arbetet påminde honom om
guldfyndigheten, och han kom ihåg att han vägrat sälja den för
tio tusen dollars. Han satte sig hastigt upp och slog
upp ögonen med ansträngning. Han upptäckte att
han satt i en båt som drev på den uppsvällda, bruna
Yukonfloden. Han kände inte igen de granbeväxta
stränderna och öarna. En stund var han som
bedövad. Han förstod ingenting. Han erinrade sig den
sista nattens orgier, men det fanns intet sammanhang
mellan dem och hans nuvarande belägenhet.

Han slöt till ögonen och höll om sitt värkande huvud
med händerna. Vad hade händt? Småningom klar-

118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:05 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/solguld/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free