Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rustade en liten stakbåt och for uppför
Porcupineflo-den. Och med honom följde El-Soo. Det var en
ansträngande resa, och färden gick tvärsöver världens
ryggrad, men Akoon hade farit fram där förr. Då de
kommo till Porcupines källor, lämnade de båten i
sticket och vandrade till fots över Klippiga bergen.
Akoon njöt av att gå bakom El-Soo och betrakta
hennes rörelser. I dem var det en musik som han
älskade. Och i synnerhet älskade han de runda
va-dorna i sina fodral av fingarvat skinn, de smala
fotlederna och de små mockasinklädda fotterna som voro
outtröttliga under de längsta dagsmarscher.
»Du är lätt som luften», sade han och såg på henne.
»Det är ingen möda för dig att gå. Du nästan
svävar, så lätt höja och sänka dina fötter sig. Du är
som en hind, El-Soo, du är som en hind, och dina ögon
äro som hindens ögon ibland, då du ser på mig eller
då du hör ett oväntat ljud och undrar om det är fara
å färde. Dina ögon äro som en hinds nu då du ser på
mig.»
Och El-Soo böjde sig åt sidan, strålande och vek om
hjärtat, och kysste Akoon.
»Då vi komma till Mackenzie, skola vi inte
uppehålla oss där», sade Akoon om en stund. »Vi skola
gå söderut innan vintern fångar oss. Vi skola styra
kurs till solländerna där det inte är någon snö.
Men vi skola komma tillbaka. Jag har sett mycket
av världen, och intet land är som Alaska, ingen sol är
som vår sol, och snön är härlig efter den långa
sommaren. »
»Och du skall lära dig läsa», sade El-Soo.
Och Akoon sade: »Visst vill jag lära mig läsa.»
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
