Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68.
Så är hans kind en bild af flydda tider,
Då skönhet, blomstren lik, var till och dog,
Förr’n denna falska skylt, som nu man lider,
På mensklig panna fräckt sitt säte tog;
Förr’n gyllne flätorna ifrån de döda
Man klippte af och kränkte grafvens rätt,
Att än en gång kring andra hufvud flöda;
Förr’n man med död paryr sig gjorde nätt.
Just så, som fädrens tid man än kan önska,
Den sann och flärdlös ses hos honom gry,
Som ej gör sommar af en annans grönska,
Ej gammal skönhet stjäl att laga ny.
Han skaptes, att i bild man skulle röna,
Hur flärden skiljes från det äkta sköna.
—
69.
Allt, hvad du visar fram för verldens blick,
Är just som hjertats önskan föreskrifver;
Af hvarje tunga — själens röst — du fick
Det priset, — sant, som oväns mun det gifver.
Ditt yttre så är krönt med yttre pris;
Men samma tungor, som ditt lof bebådat,
Förstöra detta lof på annat vis,
Då djupare, än ögat ser, de skådat.
De tänka på ditt inres skönhet ock,
Och den bedömmes efter hur du handlar.
Man ler så vänligt, men för tanken dock
Din blomdoft sig till ogräslukt förvandlar.
Men att ej doft går upp mot yttre sken,
Förklaras så: du gör dig för gemen.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
