Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
100.
Hvar är du sångmö, som så länge dröjer
Om det att sjunga, som all makt dig ger?
Kanhända ock du lapprisånger höjer,
Som, lumpna, dra din kraft i dunklet ner?
Du glömska, kom igen och visa ånger
För slösad tid med ädla versers takt.
Sjung för den vän, som aktar dina sånger
Samt konst och stoff uti din penna lagt.
Upp, tröga sångmö, i hans anlet spana,
Om tiden ristat någon fåra der;
Och fins der en, höj då satirens fana,
Gör tidens makt föraktad, hvar den är.
Gif du min älskling rykte, förr’n hans lif
Har spilts af tiden och dess krumma knif!
—
101.
Du tröga sångmö, då du glömmer rent,
Hur sant och skönt förliks, — hur undgå tadel?
Båd’ sant och skönt är hos min vän förent,
Liksom hos dig, och deri bor din adel.
Kanhända, sångmö, vill du svara så:
»Det sanna har en färg, som ej föryttras.
Det sköna utan puts är sant ändå;
Men bäst är bäst, om ej de sammangyttras.»
Då han ej pris behöfver, tiger du?
En lumpen ursäkt! Ty på dig beror det,
Att göra gyllne grift onödig ju
Med sådant lof, att efterverlden tror det.
Så gör din skyldighet: hur, lär dig jag,
Att framtid honom ser som vi i dag.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
